Hur lång tid behöver gå innan vi kan skämta som vi gjorde förut? Om sånt som är inappropriate, sånt som vi kan associera minnen till? Sånt som kanske fortfarande är too soon, och lite för känsligt?
Du är fortfarande den första jag tänker på när jag skrattar högt och genuint över något kul, eller när jag ser nånting kul. Du är fortfarande den första jag vill berätta det för. Du är fortfarande den närmsta jag har.Det kanske går att vara vänner. Om du också vill. Men det kommer vara så himla svårt.
Saker som får mig att tänka på dig:
Även denna video.
Sånt som vi delat med oss av innan liksom; katter/hundar/kaniner, barn, skämt om break ups, sex, puns, roliga bilder, ja. Allt som är kul helt enkelt.
Saknar oss. Saknar den vänskapliga delen av oss. För vi var ju vänner också. Allting handlade inte om kramar, kyssar, och lust. Det var så mycket mer. Vi stöttade varandra, fanns där när vi behövde varandra som mest, anförtrodde saker, pratade. Vi hade en djup vänskap där vi kunde ligga i sängen bredvid varandra, medan solen lyste in genom fönstret, och bara prata. Om allt och inget.
Saknar den delen mest av allt just nu.
Vill vara vänner, men är rädd för att våra känslor ska bli starkare. Över att vi ska bli kära igen/ännu mer kära. För avståndet är för jobbigt just nu, och hur mycket vi än kämpar och försöker, så kommer det inte funka i 4 år till. Det vet vi båda. Det är för många hinder, som alla är för stora. Men jag vet inte. Om vi båda känner likadant för varandra om 4 år, när alla hinder är förbi, så kanske det går att försöka igen?
Eller har vi båda förändrats för mycket då?
Jag vet inte. Allt jag vet är att jag aldrig vill förlora dig. Jag kände så då, och jag känner det nu.
Skicka en kommentar