Meet me in the aftermath

Någon har skrivit grattis i din logg, och jag undrar varför. Jag undrar vad du har lyckats med, som gör att du måste gratuleras. Vill fråga, men vågar inte. Allt som har med dig att göra gör ont, och jag vill inte riskera att falla i gråt igen. Jag vill ju vara en del av ditt liv. Jag vill ta del av allt du gör, och finnas med på vägen. Känns som om jag inte kan keep up med dig bara. Du är för bra för mig. Jag hinner inte med. Saknar din trygghet. Saknar oss.

Trots alla mina delusions om oss, så är jag ju ändå förnuftig. Rationell. Jag vet ju att det är över, och att det är bäst om det förblir så. Även om jag på ett sätt vill ha dig tillbaka, så hade jag aldrig tillåtit mig själv till att ens föra det på tal, eller hinta om det. Även om jag vill, så vet jag vad som är bäst. Jag är ju inte dum.

Vet väl inte riktigt vad jag ville få fram med detta inlägg. Undrar bara vad du har gjort, eftersom du missar en prisutdelning. Det måste vara en stor achievement om du förtjänar pris. Glad för din skull i alla fall. Vad det än är du har klarat av, så förtjänar du alla lyckönskningar som finns i världen.