'Cause it's you and me and all of the people, and I don't know why I can't keep my eyes off of you

3 minuter och 15 sekunder. Så lång är är vår låt, och så länge gör det ont i mig. Alla känslor jag någonsin känt för dig flashar igenom mitt inre, huller om buller, och ändlösa minnesfragment rusar förbi. Innan det första minnet har hunnit ta slut har ett nytt tagit vid. Det är en ström av känslor, och jag kan inte urskilja vilka känslor jag har känt, och vilka jag känner i detta nu. Låten är lugn, glad, och fin. Som du ungefär.

Första gången vi lyssnade på den tillsammans så låg vi tätt intill varandra och kysstes. Din hand om min midja, och min hand i ditt hår. När sångaren sjöng "and I don't know why I can't keep my eyes off of you" så stannade vi upp och bara tittade in i varandras ögon. Det fanns bara vi i den stunden, inget annat spelade någon roll. Det enda som spelade roll var vår synkroniserade andning, och värmen som strålade ut från oss båda.

____________________________________________________________________________________________

Ett inlägg som skrevs i fredags, som jag inte kände för att avsluta. Det får vara som det är helt enkelt.