Det är så mycket enklare att cope with everything om man bara stänger av helt. Alla känslor. Like a faucet. Ingenting gör ont då. Nästan ingenting i alla fall. Om jag stänger av helt så slipper jag tänka. Känna. Om jag distraherar mig med serier. Håller mig uppe tills jag inte orka hålla ögonlocken öppna, så jag kan somna utan att tänka. Får inte mycket plugg gjort. Inget alls faktiskt. Men det är inget nytt. Det funkar bra så här. Eller kanske inte bra, men det funkar. Jag känner mindre. Tänker mindre. Jag tycker om tystnaden. Bakgrundsbruset är nästan borta. Och ju längre jag håller fast vid tystnaden, desto bättre blir jag på att drown out the noise. Det funkar. Och det håller mig sane. Kanske blir jag eventually sane enough to make rational decisions, and stick by them. It'd be nice for a change.
Skicka en kommentar