Baby, you were my picket fence, I miss missing you now and then

Det är vissa saker i förhållandet nu, som är pretty much the same som när vi var tillsammans. Men det är också många skillnader. Det får mig att undra, det som är annorlunda, beror det på er då? Och det som är likadant nu, beror det på mig? Det som upprepas nu, är det jag som är den faktorn som bidrar till det? Det blir liksom enkelt att bryta de två förhållandena i tre delar, och sortera allt. The good, the bad. Andreas, Nini, Robin.

Du hade många bra sidor. Några som han inte har. Samtidigt som han också har bra sidor, som du inte hade. Jag då? Jag vet inte. Är jag ens samma person med honom, som med dig? Doubt it. Post-Andreas-Nini. Robin-Nini. Jag vet inte. Identitetskrisar ju då och då. Jag tror att jag adaptade mig mycket efter dig. Att du överförde dina sidor över till mig. Troll-Nini var aldrig på riktigt. Inte Nörd-Nini heller. I alla fall inte på det sättet. Inte så extremt.

Fast att jag inte ändras nu beror ju inte på honom. Jag är lite säkrare i mig själv bara. Samtidigt som jag fortfarande är osäker och inte riktigt fattar hur ett förhållande går till. Allting känns fortfarande nytt. Hålla hand in public, sitta nära bland vänner, kommentera statusar på fb, and so on. Vet inte hur man gör. Vad som är okej, och inte. Måste känna mig fram. Men det är väl lite så we roll.

Du gav mig rätt mycket. Utan dig hade jag inte haft Google Chrome, Spotify, Addic7ed, Dropbox, the Pirate Bay, och Plan Three. Hade inte kollat på hela House heller. Kan sakna dina bra sidor ibland. Tänker på dig varje gång mitt frukostägg inte blir så där perfekt lösmjukkokt som jag vill ha det. Fan vad bra du var på det. Man. Får leva med antingen färdigkokta eller aslöskokta ägg i hela mitt liv.

Undrar verkligen varför du kommer tillbaka hit. Är det för att jag ibland fortfarande skriver om dig, eller för att du är nyfiken på hur det är mellan mig och honom? Tanken har slagit mig att du tycker jag förtjänar honom. Att du hoppas på att han sårar mig lika mycket som han brukade. Att han får mig att må dåligt, och att jag var lyckligare med dig. Men du är för snäll för det. Du hade väl aldrig missunnat mig lycka? Precis som jag inte missunnar dig det. Kan väl förstå dig. Hade du skaffat flickvän nu, och hon hade blogg, så hade jag förmodligen lusläst den. Weird, ain't it? Hur hjärnan vill plåga en. Se någon man var lycklig med, vara lycklig med någon annan, fastän det gör ont. Jag läser fortfarande S's blogg. Fastän hon är tillsammans med S, och ni säkert inte ens har någonting att göra med varandra längre. Jag får inte ens ut någonting av det. Konstigt är det. Så egentligen undrar jag väl inte varför du är här. It is what it is.