No matter what you say or what you do, when I'm alone I'd rather be with you

So, igår gick jag igenom vår historik. Biggest mistake ever type. Fick ju återuppleva alla känslor igen. Förut har jag scrollat igenom fbhistoriken, men då kom jag ju aldrig så långt bak. Så jag läste ju bara från när det började bli dåligt emellan oss. Msnhistoriken var ju från way back. From the beginning. Så det var lite tungt.

Hade en lite halvjobbig dröm inatt.

Jag, Olsson, Sandra, John, Josse, Lisa, Jocke, och Daniel Makkonen hade varit på nån resa ihop, och precis landat på Gislaveds flygplats. Robin jobbade eller något, så han kunde inte vara med. Senare bestämdes det att vi skulle ut och äta, så det gjorde vi. Luggage and all. På restaurangen sprang vi in i Andreas, Tobbe E, och Sebbe I. Just like that. Tydligen kände alla varandra, så de satte sig med oss för att äta. Mitt under lunchen fick jag ett sms från A, där det stod något i stil med "Du är ett pris, och jag har aldrig träffat en finare person under mina 19 år" (antagligen för att han var 19 när vi träffades).

Mina ögon teared up, och jag kunde inte läsa resten av smset. Josse som satt bredvid mig såg allting. Sen reste jag mig sakta från bordet och gick därifrån typ. Senare på kvällen när jag kom tillbaks så träffade jag på Josse och John. Josse frågade om jag hade svarat på smset, och jag sa att jag inte ens hade läst hela. Att jag inte kunde. Så berättade hon att det stod något i stil med, "Jag älskar dig, jag vill ha dig tillbaka, jag vill försöka igen, vi ska skaffa barn ihop och vara lyckliga tillsammans för resten av livet, om du bara säger ja". Så bröt jag ihop igen typ.

John gav mig en tröstande klapp på ryggen, och sa, "Men Nini, bara känn efter vad det är du vill, och sen bara gör det". Very calming. Sen fick jag ett sms av mamma som sa att hon var på väg för att hämta mig. På väg ut sprang jag in i Robin, som hade fått reda på allt av John. Han visste inte vad jag kände och tänkte, och såg lite ledsen ut. Så fort jag fick syn på honom klev jag rakt in i hans famn och kysste honom utan hesitation. Sen backade vi ifrån varandra lite, och bara höll om varandras armar på avstånd typ, och såg in i varandras ögon. Och gradvis försvann allt det onda. Och då smsade mamma att hon var framme, och jag frågade honom om han ville träffa henne.


And that's that. Inte så svår dröm att tolka kanske. Pretty much sums up my feelings. My safe haven. Oasis. Sanctuary. Shelter from the storm. Min trygga bas. Den enda famnen som kan bota alla negativa känslor.