Did I make it that easy to walk in and out of my life?

Det är svårt att inte dra paralleller mellan dig och honom, när ni är så lika. Han har aldrig lyft ett finger hemma. Det är mamma och jag som gör exakt allting. Och sen har han mage att skrika på mig när jag är sen med att göra något. Medan han bara ligger på soffan och kollar på tv. Han ska alltid bli serverad. Behandlas med respekt. Alltid få. Bara få. Jag tassar runt på tå hemma, livrädd för att göra honom arg. Och när du blev upprörd och slog i väggen, kröp jag ihop i sängen och kände mig som åtta år igen. Jag klarar inte av det. En tendens till våld, som kanske utvecklas. Jag gör det verkligen inte.

Och porren. Jag tror jag var sex år när jag råkade komma på honom med att kolla på porr, och därmed störde honom när jag kom in. Slagen, skriken, och dörren som slog igen. Hur han systematiskt valt porren framför mamma. Hur hon blev äcklad, och slutade vilja sova med honom. Hur han var otrogen till höger och vänster, och sexchattade med alla. Hur mamma gråtit så mycket. Alla sexmejl hon sparat. Varför man sparar något som gör så förbannat ont förstår jag inte. Men det är klart. Allt du har sagt finns fortfarande inpräntat i mig. Varenda stavelse, varenda ord. Precis som mormor sparade brevet hon fick av morfars nya fru. Kanske är vi alla kvinnor sådana. Klamrar oss fast vid det som gör mest ont.

Alla pengar han spelat bort. Hundratusentals genom åren. Gud. What a fucking catch. Mamma är det bästa som hänt honom, och ändå behandlar han henne som skit. Sätter sig själv i första hand. Alltid. Jag vill inte ha samma liv som hon har. Jag vill inte att mina barn ska få samma liv som jag fick. Jag vill inte att de ska ha en lat pappa som totalskiter i deras känslor.

Jag förtjänar någon som kämpar. Som anstränger sig för att motbevisa att alla män är som honom. Någon som känner till mina rädslor, och vet bättre än att förstärka dem. Någon som älskar mig tillräckligt mycket. Någon som inte ger upp så fort det blir jobbigt. Som inte accepterar nederlag. Som kämpar in i det allra, allra sista.