Jag önskar jag kunde samla ihop alla dessa hundratals kvällar till en och samma, och bara känna all tyngd på mig på en och samma gång. Bara få återuppleva alla känslor på en och samma gång, så jag blir nedbruten totalt. Så jag knappt har någon luft kvar. Kanske skulle jag förstå då. Förstå det som alla andra tycks förstå.
Skicka en kommentar