Nån gång blir det bättre. Det måste bli bättre. För jag orkar inte leva så här. Så jävla trött.
Förtjänar jag inte att vara lycklig? Varför rycks mattan undan hela tiden, så fort jag står stadigt? Är det jag som är dum i huvudet som tror på lycka? Lurar jag bara mig själv? Kommer det aldrig någonsin bli bra? Begär jag alldeles för mycket? Jag vill bara få må bra. Jag vill bara bli av med den konstanta ångesten och rädslan. Jag orkar inte mer. Jag vill inte leva så här.