In due time, we'll be fine

Jag vill inte vara din vän. Du förstår det va? Jag sa det, och jag säger det igen: antingen finns du i mitt liv som min pojkvän, eller inte alls. Och du vet hur det ser ut. Du vet vilket alternativ som gäller. Du vet hur det fucking är. Det finns inte en enda jävla chans att jag hade kunnat vara din vän. Jag var sårbar med dig. Jag litade på dig. Jag var helt och hållet din. Det gick åt helvete. Hur skulle jag någonsin kunna vara din vän efter det? Hur skulle jag någonsin kunna återgå till en punkt vi aldrig stannat vid förut? Vi var inte vänner innan, hur skulle vi kunna vara vänner efter?

Jag vill inte vara din vän, för jag älskar dig för mycket. Jag är hellre ingenting alls med dig, än din vän. Att vara din jävla vän, gör alldeles för ont. Blotta tanken på dig gör ont. Jag är så jävla besviken, arg, och ledsen. Jag vill slå dig hårt i ansiktet, och jag vill krama dig tills armarna domnar. Förstår du inte att det inte går? Jag kan inte, vill inte, vara din jävla vän. Jag älskar dig, och därför kan jag inte.