Det är så extremt påfrestande att så fort jag ens vänder mig om, så går jag in i någon. Det är aldrig tyst, det är alltid någon som pratar med mig. Jag vill bara vara ensam. So occasionally, I sit in the shower, crying. It's like some sort of release. Det är enda stället jag får vara ifred. Och jag försöker lägga band på mig själv. Vara trevlig och varm. Inte irriterad. För om jag inte uppför mig kommer hon göra om det igen.

Det är som när jag var liten. Om jag inte skötte mig skulle han slå mig, och då fick jag skylla mig själv. Samma sak nu, men med ett värre utfall. Jag vill bara vara ensam. Leva ensam. Jag vill inte ha med andra människor att göra.