Kommer gråta så jävla mycket. Speciellt när Jocke kommer be mig prata med honom. Och Helene. Mary. Maja. Magnus. Anna. Nisse. Cilla. Marina och Tobbe. Måste vi prata om det? Kan jag inte få låtsas som ingenting? Jobbet är min fristad. Jag går dit för att fly från verkligheten. För att distrahera mig. För att glömma. Så snälla låt mig. Låt mig få känna mig lite normal. Jag vill inte vara svag och ledsen och ynklig och patetisk. Kan vi inte låtsas att jag är lite stark i alla fall?