På senare tid har jag ofta återvänt till vår brygga. Till den sommaren som vi spenderade tillsammans. Jag kan känna hur bryggan är hård mot ryggen, hur solen värmer kroppen, hur den lätta vinden smeker ansiktet, och hur lätt du andas bredvid mig. Känslan av att tiden står stilla, och att ingenting kan skada mig. Fullkomlig trygghet. Not a care in the world. Jag saknar inte dig, men jag saknar den känslan. Jag saknar känslan av att ha garden nere, och inte ens vara orolig över att något kommer hända. Jag saknar känslan du gav mig.
Skicka en kommentar