Jag försöker hitta saker att göra, finna distractions. Ingenting funkar. Ingenting fyller tomheten. De lämnar bara ett större hål. Det ekar där inne. Det känns som om jag står i en avgrund och skriker, men allt som hörs är ekot av min desperation. Ingen som svarar. Ingen hand som letar efter min i mörkret. Inga andetag som vittnar om att jag inte är ensam. Bara ett becksvart mörker, och ett hål i mitt bröst. Det är som om tiden står stilla.