Ligger här i sängen med hans tröja på, och hans ankor bredvid som vanligt. Även om han har varit borta från mitt liv i två år, så finns han fortfarande kvar i min vardag. Det finns inte ett enda spår utav dig i mitt liv. Inte ens en bild av oss. Det är som om du aldrig har existerat. Jag kan inte hitta något som kan länkas till dig. Det gör mig ledsen, men det gör mig även lättad. För jag vet att Pandoraboxen med hans kärleksbrev, presenter, och andra saker, är anledningen till att jag höll fast så länge vid minnet av oss. Jag blev påmind om honom hela tiden, och saknaden växte, och hjärtat fortsatte värka. Den senaste tiden har det gått flera dagar utan att jag tänkt på dig. Det finns inget som påminner om dig. Du håller på att dö ut. Tids nog är du död.
Skicka en kommentar