Jag ser framför mig hur jag klöser och klöser på skalpen, tills den öppnar upp sig. Hur jag viker upp slamsorna åt sidan, och ger mig på kraniumet. Slår och slår tills den ger vika, och smulas till stoft. Kör ner mina fingrar i hjärnan, trycker, mosar. Tar en handfull och slänger det på golvet. Spottar på det. Trampar på det. Smetar ut det över hela golvet. Häller på bensin. Tänder. Ser hur allt det som är jag, bara brinna upp. Försvinna. Upphöra. Tills jag inte längre är jag. Tills det som var jag är dött.