Nu har jag mått konstant dåligt i nästan ett år. Den senaste tiden har varit ganska så mycket jobbigare än vad den var första delen av året, men det har ändå varit dåligt rakt igenom. Jag gick från att känna mig värdelösast och fulast i hela världen till att tappa orket och livslusten helt. Allting avlöste varandra. När tar det slut? När blir det bra igen? När jag spenderar majoriteten av min fritid med att ligga i sängen och gråta för att allting känns förjävligt, så känner jag att det kanske är dags att ge efter för tankarna. De vinner ju ändå över mig. Jag har förlorat allt som var viktigt för mig. Kärleken. Drömmarna. Hoppet. Orket. Motivationen. Allt är dött. In due time, so will I, I guess.