Nu är jag ledsen. Så ledsen. Jag är ledsen för att han är så himla söt och fin och bra, och så himla himla snäll, men jag vågar inte utforska den spelplanen. Jag vågar inte dyka ner i vattnet. Det skulle kanske kunna bli något, det skulle kanske inte bli nåt alls. Han kanske är intresserad, han kanske inte är intresserad alls. Jag vågar inte ens ta reda på det. För tänk om han faktiskt vill? Tänk om alla leenden har betytt något? Om alla har rätt? Om han faktiskt på riktigt är intresserad? Vad i helvete gör jag då? Jag vill inte bli konfronterad med ett val. Jag backar hellre nu, innan det går för långt. Jag tänker backa, och jag tänker springa, så långt jävla bortifrån som jag kan.