Vissa dagar är jag så nära på att ge upp. Ge in. Skriva till dig. Fråga hur du mår. Säga att jag saknar dig. Vad vill jag egentligen? Vill jag ha tillbaka dig? Nej. Inte direkt. Men jag vill ha tillbaka det som var bra. Jag vill vakna upp med dig brevid mig. Känna dina armar runtom mig. Blir kysst. Pussad på pannan. Jag försöker så jävla mycket att glömma dig. Att radera dig totalt. Förtränga alla minnen. Men på senaste tiden har du dykt upp i mina drömmar. Wille sa att jag drömde mycket om pappa för att jag behövde tänka på honom, och eftersom jag vägrade göra det under min vakna tid, så hände det i drömmarna istället, eftersom det behövde bearbetas. Jag vill inte bearbeta dig och oss. Jag är inte redo för det. Det är fortfarande alldeles för färskt. Det kommer kräva minst ett år och en pojkvän till innan jag kommer över oss. Just nu känns det som om jag alltid kommer vara infekterad av dig. Du kommer alltid finnas i mitt system.