Tusentals tårar, du och jag. Båda har slutat vara vi, så jag har slutat vara jag.

Ångesten över ett aldrig mer igen. Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer få vara tillräckligt nära dig för att känna din värme stråla ut från din kropp. Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer kunna vända mig om i sömnen och krocka med din kropp. Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer få känna din hårda kropp emot min. Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer få känna mig trygg i din närhet. Någon annan kommer få ha dig. Någon annan kommer göra dig lycklig. Någon annan kommer ta min plats. Du kommer göra allt du gjort med mig, med någon annan. Det har gått 67 dagar nu, men jag saknar dig fortfarande.

söndag 14 april 2013

Skicka en kommentar