No more walking round with my head down, I'm so over being blue, crying over you

Imorgon har det gått 3 månader sen den kvällen jag ringde dig, och snörvlade sönder. Sen den kvällen jag gjorde slut på det sista vi hade. Sen den dagen jag gav upp det största som hänt mig. Sen den kvällen jag grät non-stop i flera timmar, och somnade utmattad och hulkandes.

Det är dags nu.
Inget mer gråtande, ingen mer ångest. Nästa gång jag tänker på dig vill jag bli glad av minnet, istället för ledsen. Du var det bästa som hände mig, men det är över nu. Inget jag kan göra åt saken. Det finns inget jag kan göra för att få tillbaka oss. Det är lika bra att acceptera det faktumet, och vara okej med omständigheterna. Och jag är okej. Du är också okej. Vi klarar oss utan varandra.

Vi kommer överleva.