Always found my greatest moments in the sound of your hellos

Jag tror det äntligen har hänt. Efter så många dagar och månader av tårar och sorg. Jag tror jag äntligen kommit över dig.
Det känns inte jobbigt att se ditt namn heller, eller andras namn som jag förknippar med ditt. Det känns kul att du hör av dig, även om jag fortfarande blir förvånad när du gör det.
Och jag vet att jag sagt det så många gånger innan, att jag mår bra nu, och att du inte längre påverkar mig. Att jag är över dig totalt. Men denna gången tror jag det stämmer.

Det kan inte ha varit enkelt att vara tillsammans med mig. Jag sårade dig säkert otaliga gånger, men ändå stannade du alltid kvar. Jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna hitta någon som kan vara så tålmodig när det kommer till mig, som du var. Hur någon kan acceptera alla mina flaws, och ge mig det personliga space jag behöver.

Du förtjänar någon så mycket bättre än jag, som kan ge dig den kärlek och affektion som du behöver och vill ha. Jag försökte, men jag kunde aldrig ge dig tillräckligt. Och det är okej. Det är okej att det blev som det blev, för det var värt det i slutändan.

Du är det bästa som någonsin hänt mig, och den tid vi hade tillsammans är värd alla tårar i världen. Hade tiden spolats tillbaka, så hade jag fortfarande valt att följa med dig hem, trots att mina ben ville springa därifrån.
Du är världsbäst, och jag kommer alltid älska dig. Du har varit med och format mig som person, och just därför kommer du alltid vara en del av mig. Och jag hade inte ändrat det om jag ens kunnat.