And I'm a god damn fool, but then again so are you

Jag hatar att känna så här. Att känna ett behov av att vara nära dig. Att vilja ha dig så mycket. Crava din touch, din kropp, din närhet och värme. Tycker inte ens om att vara ensam längre.
Vi behöver inte ens ha sex. Inte ens kyssas. Det räcker med att jag får ligga där bredvid dig, och känna värmen stråla genom min kropp. Höra dig andas. Känna dina bultande hjärtslag. Samexistera. Vi behöver inte ens prata. Jag vill bara vara i din närhet.

Det bästa som finns är att ligga i din famn med en halvdålig film på, och bara sväva mellan sömn och vakenhet. Mår som bäst då, när jag halvsover. Komma upp till ytan och känna din närvaro, och sen drift off to sleep med en spridande värme och ett leende på läpparna. Önskar jag kunde spara den lyckan på något sätt, och ta fram den när jag är ledsen.