I've got a messed up reason to stay out of control; I've got a million little triggers and they're ready to blow

Jag är arg. Så jävla arg. Arg för att jag spenderade två år på att ge bort varenda liten del av mig att jag tappade bort mig själv och försvann. Arg för att jag satsade två år av mitt liv på någonting som i slutändan inte fungerade. För att jag efter 3 år bara känner likgiltighet när jag tänker på dig. För att jag oftare känner irritation, än värme. Jag är så jävla arg, för att jag spillde ut alla mina känslor, och tidigare händelser för dig. För att jag berättade fucking allting, förgäves i efterhand. För att du går runt med mina hemligheter, osäkerheter, och traumatiska erfarenheter, som ingenting. Du vet alla de saker som ingen annan vet, och det gör mig arg för att vi inte längre har något band emellan oss. Det gör mig arg att någon som numera bara är en avlägsen bekant till mig, vet allt det som ingen borde veta. Som jag inte vill att någon ska veta. Som jag framförallt inte vill att du ska veta längre.

Jag är arg. Så jävla arg. Arg för att du inte förstår hur jävla fucking skadad jag är. För att du lät mig bli så här skadad. För att du tycker att jag överdriver. Arg för att jag aldrig till fullo kommer kunna lita på en man. Arg för att min syn på förhållanden och äktenskap är så jävla skev. Arg för att jag hela tiden är nervös och osäker. Rädd. Rädd för andra människor. Rädd för att göra fel, säga fel. Rädd för att uppröra. Jag är arg för att jag inte fick en lycklig barndom. Jag är arg för att jag inte fick en lycklig tonår, och jag är arg för att jag alltid alltid alltid kommer vara så här. För att de sidorna aldrig kommer försvinna. För att jag alltid kommer vara en ångestfylld person som är så rädd för att bli olycklig att jag inte kan bli lycklig.

Jag är arg. Så jävla arg. Arg för att jag inte kan få ta min egna beslut, utan att andra ska lägga sig i. Försöka influera. För att de ska cloud my judgment så mycket så att jag själv inte längre vet vad jag vill. För att de gör mig osäker. Jag är arg för att jag själv inte vet vad det är jag vill, och aldrig har vetat det. Arg för att jag inte kan bestämma mig. Arg för att jag hela tiden ändrar mig. Arg för att tiden rinner iväg, och jag behöver veta det nu.

Och jag är så jävla arg för att jag inte kan bryta mig loss. För att jag är osäker, och rädd, och inte vågar. För att jag är en vanemänniska, som hellre fortsätter lida, än att söka lycka.
Är så jävla in i helvetes trött på mig själv. Get a fucking grip on yourself. Grow the fuck up. Let it all go.