En sista natt, en sista morgon, i din famn

Saker och ting har börjat klarna upp. Allt som tidigare har varit en smärtsam dimma har nu börjat lägga sig. Jag minns mer och mer. Har tänkt på dig så himla mycket den senaste veckan. Insett mycket. Saknat. Ångrat. Hatat mig själv. Second guessat. Jag tvivlar så mycket på alla val jag gjort här i livet. Jag lyckas alltid välja fel. Men det har alltid löst sig någorlunda bra i slutändan. Jag hoppas på att det gör det nu med. För jag får stå mitt kast.

Jag har alltid tyckt att du varit snäll. Tålmodig. Godhjärtad. Men jag insåg nog aldrig hur mycket. Inte förrän nu. Småsaker, som man inte tänker på. Som jag nu i efterhand inser. Du gjorde aldrig något som skadade mig. Du sa aldrig något som sårade mig, förutom en gång. En enda gång på två år. En enda gång gjorde du mig ledsen. Alla andra gånger berodde inte på något du gjorde eller sa. Alla andra gånger var inte ditt fel. Jag var inte redo för att älska och bli älskad helt enkelt. Jag kände mig instängd, och stundtals kunde jag hata dig för att du existerade i min närhet. För att jag kände mig kvävd. För att jag inte kan leva med en annan person. Det var aldrig på grund av dig.

Jag är så jävla glad över att jag gjorde slut. Så himla glad. För din skull. För jag var fan aldrig värdig dig. Du kommer lyckas så himla bra här i livet, och du kommer ha en snäll och fin tjej vid din sida som kommer älska dig så mycket mer än vad jag nånsin hade kunnat. Du kommer vara så lycklig. Och du kommer vara så tacksam över att det tog slut. Jag hoppas verkligen det. Jag tror verkligen det.

Det allra finaste du gett mig, är nog viljan och motivationen att skriva en bok. Du är anledningen till att den viljan finns. Innan dig hade tanken aldrig fladdrat förbi ens. Men för att du tror på mig, så vill jag. Jag vill bevisa att du har rätt. Får jag nånsin en bok skriven, så kan du räkna med att den är tillägnad dig, och endast dig. Aldrig har någon varit så uppmuntrande och snäll mot mig som du har varit. Du har gett mig så mycket. Det är synd att det inte är förrän nu i efterhand som jag inser det. Du är bäst. Så jävla bäst. Jag är så oerhört tacksam över att ha fått lära känna dig. För att ha varit en del av ditt liv. För att du har varit min. Så glad.

Det kommer gå bra. Allting kommer lösa sig.