Jag biter mig själv i tungan, för att inte säga allt det jag tänker. Det är slut. Allt annat är bara överflödigt. Det måste accepteras. Normaliseras. Bli den totala sanningen den är.

Det är dags att glömma. Radera. Förtränga. Ersätta. Om jag ändå var någon annanstans än här. Det hade underlättat så mycket.

Not cool. Not at all. Jag är en så förbannat jävla självisk människa. Får inte tänka så. För det var aldrig jag. Det var hon. Och jag hoppas på er. För det är vad en bra människa hade gjort.

Och det är inte okej att skriva kryptiska inlägg när jag vet att du läser. Det ger dig inte en chans att gå vidare. Så jävla svinigt att hänga mig kvar. Klamra mig fast som en jävla fästing som suger allt ur dig. Jag har bara förödelse att erbjuda. Fantastiskt hur jag kämpar för att vara en bra person när jag gör såna här saker.

Det är pinsamt.

Jag borde äta. Känns som om hjärnan tynar bort.