And finally I'm forced to face the truth; no matter what I say, I'm not over you

Jag känner mig som en i mängden av alla nakna kroppar du sett på. Som om jag bara existerade en kort stund för att tillfredsställa dig. Jag minns att jag så ofta kunde bli irriterad när du kallade min kropp vacker, för det var alltid i samband med sex. Det fick mig att känna mig... smutsig. Billig. Jag förstår att det säkert inte var så, men det var så jag kände. Jag vet inte.

Enda gången jag verkligen känt att du varit snäll och fin mot mig, var när du tog hand om mig när vi var i Halmstad, och jag inte kunde andas. Hur du låg bredvid mig och lyssnade till varje ansträngt andetag, orolig över att de skulle upphöra. Hur du viskade fina saker, höll min hand. Men vi hade nyss gjort slut. Correction, jag hade nyss gjort slut. Är det ett sammanträffande att du var snäll, eller en konsekvens av uppbrottet? Behöver du förstå vad det är du riskerar att förlora, innan du anstränger dig?

Det är slut. Så slut det kan va. För jag mår fortfarande dåligt över allt som har hänt, för du har inte gjort någonting för att göra det bättre. Du kommer aldrig veta, förstå, vad det är som krävs från din sida. Du är alldeles för clueless. Du är inte redo än. Jag vet det ju. Och jag vet att jag en dag kommer sluta hoppas. För du har sagt det själv. Att även med facit i hand så hade det inte funkat om vi gjorde om allting. För du vet fortfarande inte spelreglerna. Det finns inte en enda anledning till att det skulle funka, om vi försökte igen. Verkligen inte en enda. Och det är så jävla sorgligt.

Det kanske stämmer att jag är singel för att jag är bättre på att dela ut skämt, än ta emot dem. Det kanske var meningen, förväntat, att jag skulle skratta åt allt du sa, istället för att bli ledsen. Men jag borde aldrig gett mig in i detta från början. Jag borde aldrig börjat sova med dig. För jag var kär i dig varenda sekund, medan du fortfarande var kär i någon annan. Jag var en nattlig tröst. Distraktion. Mitt syfte i ditt liv just då, var att uppehålla dina tankar från henne. Jag visste det redan då. Men jag tyckte inte jag förtjänade bättre. Och det gör jag väl fortfarande inte egentligen.