Jag kommer aldrig vara tillräcklig. Jag kommer aldrig fucking räcka. Varken som dotter, flickvän, vän, eller människa. Jag är 21 år. Jag har inte åstadkommit någonting i livet. Jag räckte inte till för henne. Jag tröstade henne inte nog, gav inte tillräckligt med kärlek och lugnande ord. Hon gav upp ändå. Jag har försökt så mycket som jag kunnat, gjort allt i min makt för att han ska älska mig. Han avskyr mig ändå. Jag försökte mitt bästa för att hjälpa dig. Med ord och med handlingar. Men du mådde dåligt ändå. Jag kan inte förhindra de jag älskar från att bli sårade. Men jag kan inte heller få det att sluta göra ont. Jag kan inte hjälpa någon. Jag är inte tillräcklig. Jag räcker inte till. Det krävs mer än vad jag har att ge. Jag är för fattig i själen. Jag har inte tillräckligt med känslor. Med kärlek. Vad har jag för nytta här i livet? Vad fyller jag för funktion? Jag är bara en menlös jävla varelse, som parasiterar på jorden. På syret och på resurserna. På andra människor. Jag kräver mer än vad jag kan ge. Vad för jävla nytta har jag i någon annans liv? Allting känns så fucking meningslöst om jag ändå kommer bli ensam. Vad för fucking mening har mitt liv om jag inte får det jag vill ha? Om jag inte klarar av det jag vill ha? Om jag inte ens förtjänar det? Jag vill inte spendera resten av livet ensam. Jag vill inte känna så här för alltid. Det är så jävla ovärt. Så jävla jävla meningslöst. Var det alltså så här du kände? Var det så här jävla meningslöst ditt liv kändes. fastän du hade mig? Jag kommer aldrig fucking räcka till. Det kommer alltid se ut så här. Det är inget liv jag vill leva.
Skicka en kommentar