Det är väl ändå bättre att vara tillsammans med någon som älskar en och som behandlar en bra, men som man inte är kär i, än att vara med någon som man är kär i och hade kunnat göra allt för, men som är en dålig pojkvän och behandlar en dåligt? Om man måste välja, är inte det första bättre då?

Har jag verkligen råd med att vara kräsen? Allt eller inget? Är inte något bättre än inget? Om jag inte kan få allt, kan jag inte bara nöja mig med det lilla jag får då? Borde jag inte vara tacksam och glad om någon visar intresse? Buga och bocka, och göra det jag kan för att hålla fast intresset och uppmärksamheten? För det kan vara det sista jag får. Jag kan inte vraka och välja mellan dem jag vill ha. Jag kan bara välja mellan dem som vill ha mig. Shit, det är ju så det är.

I gotta rethink all of this.