Don't you know that the kids aren't alright?

Drömmer om honom hela tiden. Gång på säger han hur mycket han hatar mig. Hur han önskar att jag dog. Aldrig kom till. Gång på gång ekar alla hans ord.

Känner en så djup ångest över att behöva åka dit igen. Vill inte se honom. Vet inte om det kommer gå. Han vill inte veta av mig längre. Jag är död för honom. Jag är ingen för honom. Hur tacklar jag det? Ignorerar jag honom? Går förbi med ett straight face? Hälsar jag? Han är fortfarande min pappa. Vad han än gjort, och vad han än säger. Han är fortfarande min pappa, och jag känner fortfarande känslor för honom. Även om han stöter bort mig, och även om han ber mig dra åt helvete, är det verkligen rätt av mig att ignorera honom? Avfärda honom helt? Låtsas som om han inte finns?

Jag kommer bryta ihop. Jag kommer bryta ihop helt.