Lillebror kröp ner hos mig inatt. Det lättade på ångesten. Drömde att jag kom på pappa med att slå honom, så rusade fram och höll om honom och tog emot alla slag på ryggen. Lite som i scenen där Gale blir piskad, i Catching Fire. Han piskade och piskade, och ryggen sved. Jag höll handen om min brors bakhuvud och viskade att det inte var någon fara. Slagen small högt, och jag svimmade av till slut. Vaknade av att jag grät. Vände mig om och kramade om honom lite extrahårt. Det finns ingenting jag inte hade gjort för honom. Jag hade tagit tusen slag, utan att tveka.